När någon med demens blir arg eller aggressiv

Ilska kan övergå i att skrika, knuffa eller slå, och det kan vara skrämmande för alla i närheten. Beteendet behöver inte vara avsiktligt. Det betyder inte att personen tänker skada någon. Börja med att göra situationen tryggare och titta sedan på vad personen kan behöva.

Vad ska jag göra när ilska övergår i aggression?

Pausa uppgiften, dra dig tillbaka och använd en lugn, kort mening. Alzheimer’s Association rekommenderar anhöriga att fokusera på känslor, tala långsamt och minska störningar. Om du är i omedelbar fara eller någon är skadad, ta dig till en säker plats och kontakta lokal räddningstjänst.

• Sluta med det som händer om du kan. Om en dusch, påklädning, ett besök eller annan uppgift verkar uppröra personen, pausa. Det kan vänta om det inte finns ett akut säkerhets- eller hälsobehov.
• Ge utrymme. Dra dig tillbaka och se till att ni båda kan gå därifrån. Tränga inte in på personen, klämma fast hen eller röra vid hen oväntat.
• Låt rösten vara låg och orden korta. Du kan säga: ”Jag ser att du är upprörd. Jag ger dig lite utrymme.” Argumentera inte, hota inte och kräv ingen förklaring.
• Flytta bort andra. Ett barn, en besökare eller en annan hjälpare kan gå till ett annat rum medan personen lugnar sig. En lugn person som talar kan vara lättare än flera som försöker hjälpa samtidigt.
• Gå om det förekommer våld. Ta dig till en säkrare plats och be någon annan om hjälp. Försök inte hålla fast personen.

Alzheimer’s Society rekommenderar att man drar sig tillbaka, undviker tvång eller plötsliga beröringar och går för att få hjälp om fysiskt våld förekommer. Alzheimer’s Association råder också att man frågar om lov, minskar intryck och inte tränger in på eller håller fast personen. Ring lokalt nödnummer när det finns omedelbar fara; vänta inte på att episoden ska gå över om någon kan skadas.

Vad kan bidra till beteendet?

Det kan finnas mer än en faktor, och en anhörig kan inte ställa diagnos på orsaken. Alzheimer’s Association nämner fysiskt obehag, stress från omgivningen och kommunikationssvårigheter bland möjliga bidragande faktorer.

Tänk på vad som hände strax före förändringen:

• Var personen trött, hungrig, törstig, för varm eller kall, eller obekväm?
• Var en uppgift svår, stressig eller ny? Fortsatte någon trots att personen visade obehag?
• Fanns det höga ljud, flera personer som pratade, rörigt eller en okänd plats?
• Hade personen svårt att se eller höra vad som hände?
• Har ett läkemedel, en rutin, en vårdgivare eller ett hälsotillstånd förändrats nyligen?

Alzheimer’s Society föreslår att man letar efter mönster och funderar på hur situationen kan ha känts ur personens perspektiv. Frågorna är hjälp att observera, inte bevis för att en enskild faktor orsakade beteendet. Försök inte undersöka, hålla fast eller ge läkemedel till personen själv.

Hur kan jag minska risken för en ny episod?

Använd det du har observerat för att anpassa nästa situation. Det kan hjälpa, men det kan inte garantera att beteendet inte kommer tillbaka. Ändra en sak i taget så att det blir lättare att se om personen verkar mer bekväm.

• Välj en lugnare tidpunkt. Om en uppgift ofta går dåligt när personen är trött, fråga om en annan tid fungerar bättre.
• Gör miljön enklare. Stäng av bakgrundsljud, minska antalet personer i rummet och samla det du behöver innan ni börjar.
• Förklara ett steg och vänta. Närma dig framifrån, säg vad du gör, fråga innan du hjälper och ge personen tid att svara.
• Stanna vid tecken på obehag. Ett nej, att dra sig undan, ett spänt ansiktsuttryck eller en högre röst kan vara en signal att pausa. Att slutföra uppgiften är inte viktigare än personens välbefinnande.
• Dela en enkel plan. Om flera personer hjälper till, kom överens om vilka tecken som betyder ”pausa”, en lugn fras att använda och vem ni ska kontakta om mönstret förändras.

För uppgiftsspecifika idéer, se våra guider om bad och påklädning. Kommunikationsguiden beskriver hur man talar och lyssnar utan att skapa press.

Vad kan jag göra när situationen har lugnat sig?

Erbjud trygghet och återgå till en bekant, lågt krävande aktivitet om personen vill det. Skälla inte, skuldbelägg inte och straffa inte. Alzheimer’s Society påpekar att personen kan vara kvar i upprördhet även efter att beteendet har upphört, även om hen inte minns vad som hände.

Om du vill förstå ett mönster, skriv en kort, privat anteckning om vad som hände precis innan, vad du observerade, hur länge det varade och vad som verkade hjälpa. Håll anteckningen saklig och dela den med personens vårdteam när det är lämpligt. Undvik att filma personen eller dela privata uppgifter utan lov.

Om en uppgift ofta leder till obehag, ändra tidpunkt eller tillvägagångssätt, eller be en annan betrodd person om hjälp. Du kan acceptera ett nej och försöka igen senare. Vår guide om vad man gör när någon säger nej ger fler sätt att pausa utan press.

När bör jag söka medicinsk rådgivning?

Kontakta personens läkare vid ny, plötslig, upprepad eller försämrad aggression. Alzheimer’s Association rekommenderar en läkarundersökning vid förändringar i beteende, särskilt när de kommer plötsligt. Smärta, sjukdom, sömn, omgivningen och läkemedel kan behöva ses över. En läkare kan bedöma personens situation.

Sök lokal akut medicinsk hjälp om personen plötsligt blir förvirrad, är skadad eller verkar akut sjuk. Om du eller någon annan är i omedelbar fara, kontakta lokal räddningstjänst. Vänta inte med att samla anteckningar eller försöka räkna ut orsaken först.

Din egen säkerhet är viktig. Berätta för en betrodd familjemedlem, en vårdgivare eller en lokal demensstödtjänst om episoderna fortsätter eller om du känner dig rädd. Be om en plan som skyddar både personen och de människor som finns runt hen. Du förtjänar stöd; du behöver inte hantera detta ensam.