När någon med demens ser eller hör saker

Att se, höra, lukta, smaka eller känna något som andra inte märker kan kännas verkligt för personen. Det kan vara skrämmande, eller så kan det inte oroa hen alls. Börja med hur personen mår och om någon är i fara, i stället för att försöka bevisa vad som hände eller inte hände.

Upplevelsen kan vara en hallucination, men den kan också vara en feltolkning eller en felidentifiering. En skugga kan se ut som en människa, och en bekant person kan misstas för någon annan. Du behöver inte avgöra vilket som händer. Beskriv vad personen säger och vad du själv märker, och fråga en läkare om du är orolig.

Vad gör jag i stunden?

Var lugn, fråga hur personen mår och ge trygghet utan att argumentera. Alzheimer’s Association råder att bedöma om upplevelsen är påfrestande eller farlig. Om personen är bekväm och trygg kan det inte behövas att avbryta.

• Bekräfta känslan. Du kan säga: ”Jag ser ingen, men jag förstår att det här är skrämmande. Jag är här.” Det är ärligt och visar personen att du tar hen på allvar.
• Håll det kort. En lång förklaring eller upprepade rättelser kan öka stressen. Låt personen beskriva vad hen märker, om hen vill.
• Erbjud en förändring, tvinga inte. Fråga om hen vill sitta någon annanstans, tända en annan lampa eller lyssna på en välbekant sång. Att flytta till ett väl upplyst, bekant rum kan hjälpa. Sluta om personen inte vill flytta.
• Var nära om hen vill ha dig där. Rör inte personen plötsligt. Fråga innan du erbjuder en hand eller en kram.

Om upplevelsen är ofarlig och inte oroar, följ personens ledning. Förvandla inte stunden till ett test och be inte hen bevisa vad hen såg.

Vissa människor upplever något som tröstande eller bekant. Om personen är lugn och trygg behöver du kanske inte byta samtalsämne eller ta hen någon annanstans. Fråga vad hen önskar. Gör inte varje sådant ögonblick till ett medicinskt samtal. Om hen är rädd, bemöt känslan även om du inte kan se samma sak.

Kan något i rummet ha misstagits för en person eller ett ljud?

Kontrollera omgivningen tillsammans med personen om hen välkomnar det. Alzheimer’s Society skiljer på hallucinationer och feltolkningar, där ett verkligt föremål eller mönster uppfattas fel.

• Förbättra ljuset. Tänd en lampa och kontrollera skuggor och reflexer från speglar och fönster.
• Kontrollera vanliga ljud. En TV, fläkt eller apparat kan låta som en röst eller som steg. Sänk ljudet eller stäng av den bara om personen är bekväm med det.
• Titta på mönster. En rörig matta, gardin eller tapet kan misstas för rörelse eller ett föremål. Fråga om personen vill titta från en annan plats eller byta utsikt.
• Kontrollera hjälpmedel för sinnena. Om personen använder glasögon eller hörapparat, fråga om hen vill ha hjälp att kontrollera att den finns till hands och fungerar som vanligt.

Om upplevelsen återkommer på samma ställe, leta efter något som går att upprepa: en reflex i glas, ett starkt golvmönster, en TV som hörs från ett annat rum eller svagt ljus vid skymningen. Kontrollera om det finns ett verkligt ljud eller föremål innan du tänker att uppfattningen har förändrats. Om du provar en förändring i miljön, förklara den och fråga om det känns bättre.

Prova en liten ändring i taget. Flytta inte runt personens saker och ta inte bort något hen värdesätter utan att fråga. En välbekant rutin och ett lugnt, väl upplyst rum kan kännas lättare.

När ska jag kontakta en läkare?

Kontakta personens läkare om upplevelser som är nya, återkommande, långvariga eller upprörande. Förändringar i syn eller hörsel, sjukdom, läkemedel och andra faktorer kan bidra. En läkare kan bedöma vad som kan hända och om uppföljning behövs. Dementia Australias guide rekommenderar också att man kontrollerar fysiska, sensoriska, läkemedelsrelaterade och miljömässiga faktorer.

En plötslig förändring är något annat. NHS säger att plötslig förvirring kräver omedelbar medicinsk hjälp, och Alzheimer’s Society råder till omedelbar medicinsk hjälp när hallucinationer berör fler än ett sinne. Kontakta lokal akutsjukvård om personen plötsligt blir förvirrad eller om hallucinationen berör flera sinnen. Om någon är i omedelbar fara, använd lokala larmtjänster.

Starta, sluta eller ändra inte ett läkemedel på egen hand. Be förskrivaren eller apotekspersonalen gå igenom de senaste förändringarna och alla läkemedel personen använder, även receptfria preparat. Vår guide om läkarbesök kan hjälpa dig förbereda frågor.

Vilka uppgifter kan hjälpa vid ett besök?

Om personen går med på det, skriv ner korta iakttagelser att dela med vårdteamet:

• vad hen sa att hen såg, hörde eller kände, helst med hens egna ord;
• när och var det hände, och ungefär hur länge det varade;
• om personen verkade rädd, lugn eller utsatt;
• hur det såg ut i rummet, inklusive ljus, skuggor, ljud och vem som var i närheten;
• eventuell nylig sjukdom, förändring i syn eller hörsel eller läkemedelsförändring som du känner till.

Använd personens egna ord och beskriv vad du själv märkte. Skriv till exempel ”sa att en person stod vid fönstret” i stället för att sätta en etikett på händelsen. Dela anteckningarna med personens samtycke när det är möjligt.

Anteckningarna ställer ingen diagnos om orsaken. Om upplevelsen börjar plötsligt med förvirring eller en stor förändring i vakenhet, sök akut hjälp i stället för att vänta med att samla uppgifter.

Guiden om kvällsrastlöshet tar upp belysning och rutiner på kvällen. Om det gäller anklagelser om försvunna saker, se när någon med demens är misstänksam.