När någon med demens inte känner igen dig

Om någon med demens inte längre känner igen dig kan stunden kännas smärtsam och förvirrande. Du kanske undrar vad du ska säga eller om du ska förklara släktskapet igen. Varje situation är olika. Börja med det som verkar få personen att känna sig trygg och bekväm, inte med ett test av vad hen minns.

Alzheimer’s Associations guide om minnesförlust och förvirring nämner att man kan sluta känna igen familj bland de förändringar som kan ske. Dementia Australia och Alzheimer’s Society förklarar att en person kan ta någon hen känner för en annan. Det här är allmän vägledning; den kan inte säga varför just denna förändring sker.

Vad kan hända när personen inte känner igen mig?

Demens kan påverka minnet och hur en person tolkar det hen ser. Någon kan ta dig för en annan släkting eller vara osäker på hur ni är förbundna. Det säger inte exakt vad hen känner för dig. Fokusera på personens välbefinnande och reaktion i just det ögonblicket.

Igenkänning kan också påverkas av dålig belysning, syn- eller hörselproblem, sjukdom, biverkningar av läkemedel, en okänd plats eller en förändrad rutin. Det är möjliga faktorer, inte ett sätt att ställa diagnos på orsaken. Om förändringen är ny eller fortsätter att uppröra personen, berätta för hens vårdgivare vad som hände och fråga om hen bör undersökas.

Om rummet är mörkt eller bullrigt, prova en förändring: tänd en lampa, minska bakgrundsljudet eller flytta till en bekant plats. Fråga om personen vill ha sina glasögon eller hörapparat om hen använder dem. Dessa steg kan hjälpa, men de förklarar inte alla gånger personen inte känner igen dig.

Vad kan jag säga i stunden?

Närma dig så att personen kan se dig och tala med en lugn, bekant röst. Säg ditt namn och ditt förhållande enkelt, som du skulle göra när du träffar hen en annan dag: ”Hej, jag heter Alex, jag är din dotter.” Pausa sedan och märk hur hen reagerar.

• Om hen verkar avslappnad, fortsätt med ett vanligt samtal. Prata om vad som händer just nu, eller fråga om ni vill sitta tillsammans.
• Om hen verkar osäker, erbjud en kort trygghet: ”Du är trygg. Jag är här hos dig.” Ge hen tid att svara.
• Om hen verkar rädd eller ber dig gå, dra dig tillbaka och ge utrymme. Tvinga inte på en kram, insistera inte på att hen ska känna igen dig och upprepa inte information som verkar upprörande.
• Om hen kallar dig vid ett annat namn, kan du presentera dig en gång utan att göra det till en rättelse. Om hen är lugn, gå vidare till ett ämne eller en aktivitet hen tycker om.

Kommunikationsguiden rekommenderar kort och lugnt språk och att man undviker förhör och argument. Försök att inte fråga: ”Minns du vem jag är?” Frågan kan kännas som ett test och hjälper kanske inte personen att känna igen dig.

Kan en bekant signal hjälpa?

Ibland kan en signal hjälpa personen att placera dig, men det fungerar inte för alla. Prova en mild signal i taget och sluta om den ökar pressen.

• Säg ditt namn naturligt. En bekant röst eller en kort presentation kan räcka.
• Använd ett foto eller ett gemensamt föremål. Om personen gillar foton kan ni titta på ett tillsammans utan att be hen namnge någon. Vår reminiscensguide har idéer för att använda foton utan att förhöra.
• Prova en vanlig gemensam aktivitet. En bekant sång, dryck eller uppgift kan göra stunden lättare. Följ personens reaktion; det är helt okej att byta ämne eller avsluta besöket.
• Minska förvirringen runt omkring. Kontrollera att rummet har tillräckligt ljus och att personen har sina glasögon eller hörapparat om hen använder dem. En lugnare plats kan hjälpa om många pratar samtidigt.

Fortsätt inte att lägga till signaler om personen är kvar obekväm. En lång förklaring eller en serie fotografier kan överväldiga hen. Att vara lugnt närvarande kan räcka; det är också okej att ta en paus och försöka igen en annan gång.

Hur kan jag göra besöken enklare?

Om personen bor på ett vårdboende eller träffar flera hjälpare, fråga de som känner hens rutiner när hen brukar må bäst. Du kan besöka vid ett lugnare tillfälle, gå tillsammans med någon hen känner igen eller ta med ett bekant föremål. Det här är alternativ att överväga, inte ett schema som varje familj måste följa.

Innan ett besök, fundera på vad som skulle kännas hanterbart även för dig. Du kan planera en kort aktivitet, ta med ett fotoalbum eller bara sitta tillsammans. Om personen inte verkar veta vem du är kan du ändå möta hens behov i stunden. Gör inte besöket beroende av om hen säger ditt namn.

Det är förståeligt att känna sorg, att man känner sig avvisad eller frustrerad. Prata med någon du litar på, en kurator eller en anhörigstödsgrupp om upplevelsen tynger dig. Guiden om egenvård för anhöriga innehåller sätt att be andra om stöd.

När bör jag be om medicinsk hjälp?

Om att inte känna igen någon är ett nytt mönster, sker ofta eller orsakar obehag, berätta för personens läkare. Notera när det händer och vad som pågick, till exempel en förändring i hälsa, sömn, belysning, hörsel, läkemedel eller omgivning. Sluta inte med eller ändra inte läkemedel utifrån en allmän artikel.

Plötslig förvirring eller en brant förändring i beteende eller hälsa kräver akut medicinsk vård. NHS:s vägledning om plötslig förvirring säger att man ska få medicinsk hjälp omedelbart. Använd den lokala akut- eller nödvårdsservicen där personen bor.

Att inte bli igenkänd kan vara svårt för båda. Håll orden enkla, erbjud en signal bara när den hjälper och låt personens välbefinnande styra vad som händer härnäst.