Att vårda på långt avstånd för någon med demens

Att bo långt bort kan göra det svårare att veta vilken hjälp som behövs, men avståndet tar inte bort alla sätt att vara med. Du kan kanske ordna tjänster, sköta en uppgift som personen går med på eller stödja den person som vårdar i vardagen. Börja med att fråga personen med demens vad hen vill och vilka hen vill ska vara med.

Alzheimer’s Associations guide om vård på långt avstånd beskriver roller som att ordna tider, undersöka lokala tjänster, samordna med hjälpare i närheten och ge en vardagsvårdare en paus. Family Caregiver Alliance påpekar också att det kan vara svårt att hitta tjänster och planera besök på avstånd. Den här guiden ger allmänna planeringsidéer; lokala tjänster och regler varierar.

Vad kan jag göra på avstånd?

Välj praktiska uppgifter som passar vad personen vill och vad du tillförlitligt kan göra. Stödet kan till exempel bestå av:

• Ordna tider. Fråga om personen vill ha hjälp att kontakta en mottagning, föra en kalender eller planera transporter.
• Undersök lokala tjänster. Leta efter matleverans, transport, hemtjänst, dagverksamhet för vuxna eller anhörigstöd där personen bor. Kontrollera uppgifterna med leverantören; tillgängligheten skiljer sig mellan områden.
• Hantera överenskomna papper eller beställningar. Du kan hjälpa till att ordna blanketter eller förnödenheter om personen ber om det. Ekonomiska handlingar, försäkringar och journaler kräver extra försiktighet. Använd vår guide om ekonomiskt stöd och säkerhet mot bedrägerier och kontrollera eventuella krav på behörighet eller tillstånd.
• Ta tid för den lokala vårdaren. Under ett besök, fråga vilken uppgift eller vilken paus som skulle hjälpa. Du kan ordna en måltid, ta över ett planerat besök eller tillbringa tid med personen medan den lokala hjälparen vilar.
• Håll kontakten på ett sätt personen tycker om. Fråga om hen föredrar telefonsamtal, videosamtal, brev eller besök. Ett samtal kan vara ett samtal och inte ett test om måltider, läkemedel eller minne.

Alzheimer’s Association noterar att de som ger stöd på avstånd kanske inte kan bedöma behoven direkt. När det är möjligt, kontakta de personer som ser personen dag för dag och ordna ett besök i personens egen miljö. Det perspektivet kan ge användbar information, men det ersätter inte att fråga personen eller få en professionell bedömning.

Hur samordnar jag mig med lokala hjälpare?

Fråga först personen vem hen vill ska vara med och vilka uppdateringar hen känner sig bekväm med att dela. Hen kanske vill att en släkting samordnar tider, att en granne kollar på ett särskilt problem eller att det inte blir några regelbundna kontroller alls. Lägg inte till någon i ett vårdsamtal bara för att hen bor nära.

Om personen går med på det, upprätta en enkel kontaktplan med de personer hen väljer:

• Välj en fast kontakt. Kom överens om vem som skickar vanliga uppdateringar och hur ofta.
• Utse en reserv. Bestäm vem som kan höra av sig om den vanliga lokala hjälparen inte kan.
• Skilj rutinuppdateringar från akuta oro. Kom överens om hur en lokal person ska nå dig om personens säkerhet eller hälsa förändras plötsligt.
• Håll uppgifterna tydliga. Skriv ner vem som sköter tider, transporter, tjänstesamtal eller hushållshjälp. Fråga innan ni ändrar planen.

Alzheimer’s Association rekommenderar regelbunden kommunikation med familj, grannar och vårdgivare. Du kan också fråga den lokala hjälparen vilket stöd hen behöver. Ett kort, konkret erbjudande är ofta lättare att använda än en allmän fras som ”Säg till om du behöver något.”

Vilken information kan en läkare eller tjänsteleverantör dela med mig?

Fråga personens läkare eller tjänsteleverantör vilket tillstånd eller vilka papper som krävs innan uppdateringar delas. Alzheimer’s Association påpekar att en leverantör kan behöva ett samtyckesdokument innan den diskuterar vården med en anhörig på avstånd. Blanketter och regler varierar, så fråga leverantören i stället för att anta att en familjerelation ger tillgång.

Respektera personens önskemål om vem som får information. Dela bara det som behövs för den överenskomna uppgiften och håll kontaktuppgifter och anteckningar privata. Om ett juridiskt dokument eller en formell behörighet är inblandad, fråga en kvalificerad yrkesperson på personens ort vad den omfattar. Den här guiden avgör inte någons juridiska behörighet.

Hur kan ett besök bli värdefullt för oss båda?

Fråga personen hur hen vill spendera tiden. Ge utrymme för en måltid, en promenad, musik eller ett lugnt samtal, inte bara tider och ärenden.

Om personen vill ha hjälp med samordningen, använd en del av besöket till att träffa lokala hjälpare, prata med en läkare eller kontrollera om en lösning fungerar. Fråga innan du går igenom personliga utrymmen eller handlingar. Ta upp oro lugnt och fokusera på en konkret förändring, inte på en bedömning av hur väl någon klarar sig.

Alzheimer’s Association föreslår att man använder besök för att återknyta kontakten och samordna med lokala vårdare. Om du märker en oro, diskutera den med personen och de människor hen litar på. Ett enda besök kan inte ge hela bilden av någons hälsa eller förmåga.

Vad gör vi om personens behov eller stöd förändras?

Se över planen när personen ber om annan hjälp, när en rutin blir svårare eller när en lokal hjälpare inte längre kan fortsätta. Fråga vad personen vill fortsätta göra och vilken uppgift som behöver uppmärksamhet nu. En läkare, socialarbetare eller lokal äldretjänst kan hjälpa till att hitta alternativ. För information om lokal hjälp, se våra guider om vård i hemmet och att bo ensam med demens.

Se till att det finns en lokal person som kan agera vid en akut situation. Vår guide om nödplanering kan hjälpa personen och de hjälpare hen valt att skriva ner kontakter och en reservplan. För oenigheter om vem som ska göra vad, se samtal i familjen om vårdroller.

Avstånd kan begränsa den praktiska hjälpen, men det avgör inte hur mycket någon bryr sig eller vad hen kan bidra med. Håll planen grundad i personens önskemål, de faktiska uppgifterna och det stöd som finns i närheten.