Nödplanering vid demens

En nödsituation kan störa bekanta rutiner och göra det svårare för någon med demens att förstå vad som händer. En plan kan hjälpa personen och hens hjälpare att agera med mindre press i stunden. Den bör passa personens behov, den plats där hen bor och de lokala risker som finns i området.

Alzheimer’s Associations guide om katastrofberedskap rekommenderar att man förbereder information, förnödenheter och reservstöd. FEMA:s guide för äldre och personer med funktionsnedsättning lyfter också fram kommunikation, transport, läkemedel och hjälpmedel. Det här är allmän planeringsinformation. Följ alltid lokala nödinstruktioner.

Hur gör jag en plan som passar personen?

Fråga personen vad som skulle göra hen tryggare och vem hen litar på. Om det går, involvera hen i valet av samlingsplats, nödkontakter och bekanta föremål att ta med. Håll instruktionerna korta och tydliga. Planen kan ändras när personens rutiner, hälsa eller rörlighet förändras.

Lista mer än en person som kan hjälpa till. En huvudanhörig kan vara på jobbet, borta från hemmet eller drabbad av samma nödsituation. Kom överens om vem som kontaktar vem, vem som kan skjutsa och vem som kan titta till personen om planerna ändras. Ge varje hjälpare en kopia av den information de behöver.

Fundera över vad som kan avbryta personens vanliga stöd. Om hen bor i lägenhet, går på dagverksamhet eller får vård i hemmet, fråga hur tjänsten hanterar evakueringar, strömavbrott eller stängningar. Ta reda på vem som kontaktar familjen och hur personens stödbehov ska tillgodoses.

Vilken information och vilka förnödenheter ska jag ha redo?

Gör ett litet paket som är lätt att bära. Ta med aktuella nödkontakter, en läkemedelslista, viktig hälsoinformation, en telefonladdare, reservglasögon eller hörapparat vid behov, väderanpassade kläder och ett bekant trygghetsföremål. Lägg till hjälpmedel för rörlighet eller kommunikation som personen är beroende av. Kontrollera ibland att sakerna är aktuella.

Förvara viktiga papper där du snabbt kommer åt dem, men skydda privat information. Fråga personen vilka saker hen vill att man delar och med vem. En hjälpare kan behöva personens namn, hur hen bäst kommunicerar, viktiga kontaktuppgifter och läkemedelsinformation, men hen behöver inte alla privata journaler.

De bästa sakerna är de som personen faktiskt använder. En favoritkofta, ett foto, en bok eller ett litet bekant föremål kan kännas tryggare än extra förnödenheter som hen inte känner igen. Håll paketet tillräckligt lätt för att någon ska kunna bära eller lyfta det på ett säkert sätt.

Vad bör en skriftlig plan innehålla?

En kort plan är lättare att dela med en reservhjälpare än en lång samling anteckningar. Med personens godkännande, ta med:

• Vem man ska kontakta. Lista de främsta och reservhjälparna, personens vårdgivare och ett sätt att nå var och en. Ange vem som uppdaterar de andra om hushållet flyttar.
• Hur man kommunicerar. Notera personens föredragna namn, hur hen bäst förstår information och bekanta ord eller rutiner som kan hjälpa hen att känna orientering.
• Hur man reser. Anteckna transportsättet och de hjälpmedel för rörlighet eller kommunikation som personen är beroende av. Fråga vårdgivaren eller den lokala räddningstjänsten om tillgängliga alternativ innan en nödsituation inträffar.
• Var viktiga saker finns. Anteckna var paketet och den aktuella läkemedelslistan förvaras. Förvara privata journaler på ett säkert ställe och dela bara de uppgifter varje hjälpare behöver.
• Vad tjänsten gör. Om personen får vård utanför hemmet, lista den namngivna kontakten och var tjänstens aktuella nödplan finns.

Kontrollera att en reservhjälpare vet var planen finns och hur den används. Ha en pappersversion tillgänglig om strömmen eller telefonen slutar fungera, men lägg inte ut känslig hälsoinformation där besökare kan läsa den.

Vad bör jag veta om skyddsrum och evakuering?

Ta reda på var lokala nödinstruktioner publiceras och hur varningar når hushållet. Bestäm vart ni ska ta vägen om myndigheterna rekommenderar evakuering och hur personen ska ta sig dit. Om personen använder rullstol, rollator, syrgas eller annan utrustning, fråga berörd vårdgivare hur den ska transporteras och vilka reservförnödenheter som kan behövas.

Det finns ingen allmängiltig regel för om man ska stanna eller ge sig av. Nödsituationen, personens behov och instruktionerna från lokala myndigheter spelar alla roll. Fråga den lokala krisledningen eller vårdgivaren hur man planerar för tillgänglig transport och skydd. Förlita dig inte på den här guiden för att fatta beslut under en specifik nödsituation.

Om ett vårdboende eller dagprogram är inblandat, be om deras skriftliga nödplan. Ta reda på vem som ansvarar för personen, hur familjen får uppdateringar och vad som händer om hämtning eller resplaner ändras. Vår guide om hemmets säkerhet beskriver vardagliga risker i och runt hemmet.

Hur kan jag stödja personen under en nödsituation?

Stanna hos personen om det är säkert. Förklara vad som händer med korta, lugna fraser och upprepa informationen vid behov. Behåll bekanta rutiner där det är praktiskt, och låt räddningspersonalen veta hur personen vill bli tilltalad och vad som hjälper hen att kommunicera.

Om personen blir upprörd, minska onödigt oväsen och begränsa antalet personer som pratar samtidigt. Erbjud ett bekant föremål om det är säkert och tillgängligt. Undvik att argumentera eller ge långa förklaringar när alla är under press. Följ instruktioner från räddningspersonal och vårdpersonal.

Berätta för sjukvårdspersonalen om varje plötslig förändring i personens beteende, kommunikation eller hälsa. NHS säger att plötslig förvirring kräver omedelbar medicinsk hjälp. Anta inte att en ny eller allvarlig förändring bara är en del av demensen.

Hur håller jag planen användbar?

Gå igenom kontaktlistan, läkemedelsinformationen och hjälpmedlen när vårdarrangemangen ändras. Kontrollera datum på förnödenheterna och uppdatera planen efter en flytt eller ett nytt behov av rörlighetsstöd. Fråga personen om planen fortfarande känns bekväm och vem hen vill ska vara med.

Anhöriga behöver också reservstöd. Guiden om egenvård för anhöriga har idéer för hur man ber andra dela på stödet. En enkel plan med några betrodda hjälpare är lättare att använda än en lång lista som ingen har gått igenom på länge.

Målet är att vara tillräckligt redo för att kunna agera, samtidigt som personen är delaktig och bekväm. Följ lokala nödinstruktioner och fråga kvalificerade yrkespersoner om behov som gäller just personen.